Nu har jag en känsla av tomhet igen. Nu dröjer det minst en vecka till jag får höra din röst igen...
Jag hoppa den här känslan försvinner för en stund nu när jag åker till Kalmar och hälsar på Jenniann. Kan inte riktigt beskriva för någon hur det känns men jag fick ju riktigt trevliga kommentarer i helgen som jag verkligen hängt upp mig på...

"Va skönt för dig att du inte haft någon semester så du sluppit ångesten att gå upp måndag morgon"

-SKÄMTAR DU MED MIG?????????

"Kan du sluta prata med honom hela tiden"

- SKÄMTAR DU MED MIG?????????

Men sen har jag ju även haft riktigt bra människor omkring mig också. Tack till er som gör allt för att jag ska må bättre och som står ut med att jag inte kan slita mig från datorn dem få gångerna jag faktiskt kan "prata" med honom.

Det betyder faktiskt otroligt mycket för mig att ni finns och lyssnar. ...Även fast jag inte pratar så mycket om just det......

Vill ni ha kaffe? - JA TACK!